Djävulsdansen och Gymnasten som lärde sig gå
Fy och blä! Det var en kämpig natt huttrandes uder en filt i fåtöljen på jobbet men känner känner mig lättad över att det var en lugn natt. När jag kom hem i morse, förvarnade jag dem på hur jag mådde och la mig för att sova. Klockt gjort, då febern hållt i sig hela dagen och kroppen är för utslagen för att bära ansvar för mitt guldkorn på jobbet. Fy jag gillar inte att vara besvärlig och vara sjuk.
Då natten var lugn förutom mitt eget välmående så blev set några timmar framför datorn och kolla på svt play och dokumentärer. De som jag fastnade framför inatt var Djävulsdansen som är en dokumentärserie om medberoende. Man får följa med i två medberoende där programledarna Sanna Lundell och Ann Söderlund på ett engagerande och personligt sätt visar problematiken att leva nära en missbrukare.
Här har vi ett ämne som berör mig på många plan. Här har vi en av alla mina framtidsdrömmar när vi kommer till yrke. Jag skulle önska få arbeta med både de beroende och medberoende individerna, kunna finnas som stöd och hjälp både för dem båda.
Ja ni förstår säkert att detta var en dokumentär som fångade mig på många plan och jag kan varmt rekomendera den till alla. Dels för att få upp ögonen för sådant som jag kan tänka många blundar för idag. Jag väntar spänt på kommande program i serien som visas nu ikväll.
Den andra dokumäntären jag fastnade för var Gymnasten som lärde sig att gå som handlar om Marcus 19 år och var en lovande gymnast där trippelvolter med olika skruv var hans specialitet. Men en volt gick fel, en av hundratusen, och han bröt nacken. Oddsen var låga och läkarna sa trodde han aldrig skulle kunna gå igen om han ens skulle kunna andas själv, utan respirator. Men Marcus Lilliebjörn lyckades lära sig gå igen.
Jag kan varmt rekomendera denna domumentärfilm, vilken vilja!! Jag satt fängslad och inte för att jag själv är gammal gymnast och tycker att de är grymt duktigta. Utan jag fängslades för hans vilja och styrka!