Fru Eriksson

Jag har så svårt att förstå att det gått hela 4 veckor sedan vi fick träffa vår älskade lillebror. Tiden har gått så himla fort och vi njuter av denna nyfödda tiden. Inte ha några större krav på tillvaron utan leva i nuet och bara njuta. Snosa denna fantastiska bebisdoft, som jag önskade man kunde spara på burk ;) Sedan går mycket tid åt till att lära känna vår nya illa familjemedelem och varandra. Vi har en liten kille som älskar att vara nära, rikritgt nära och vill amma större delen av dygnet många dagar. Men det känns ändå så bra, fastän jag kan känna mig ganska så låst stundvis. Jag vet att denna tiden kommer vara förbi så fort så vad gör det egentligen om jag sitter där i soffan med ett litet matvrak hängandes i bröstet större delen av dygnet just nu tänker jag istället.

 

Sedan denna utvecklingen, det går så himla fort. Man märker vad mycket han utvecklas från dag till dag, han blir mer och mer vaken emellanåt och vi väntar på det sär härliga svarsleendet. Det känns inta alls långt borta. Vi anade ett förra veckan, när storebror kom och sa god morgon :) Men att det var ett riktigt svars leende har jag ändå svårt att tro ännu. Men snart är det nog här.

Han upptäkt sin mobil ovanför skötbordet och där han följer nyfiket en speciell figur i mobilen och det kommer allt mer ljud ifrån han :)