Trysil
Fy nu har det varit sådär tyst en längre tid igen, fy skäms. Men sista veckan kan jag verkligen skylla på att jag varken haft internet eller tid. En arbetsvecka uppe i trysil är avklarat. Det har varit både juk och jobbigt. Jag gör inte om det igen, inte under en så lång tid iaf, halva veckan hade gått bra men en hel vecka var lite för länge. Inte jobbigt jobbmässigt utan känslomässigt. Vidrigt rent ut sagt att vara hemmmifrån Hamåus och Patrik en hel vecka.
Att vara mamma är väldigt känslomässsigt. Sedan graviditeten med Hampus har jag blivit mycket mycket känsligare, jag har inte haft svårt att visa känslor förut men nu har jag ännu lättare att framförallt falla i tårar när det blir för mycket känslor. Både goda och jobbiga!
Men att höra sin 3 åriga son i telefonen som det äntlig släppt för med talet säga "mamma hämta mig, jag sakna dig" är något av det jobbigaste jag behövt gå igenom känslomässigt på sistonde. Varje telefonsamtal fik jag höra att "mamma ja om dig ja" "mamma ja sakna dig". Gissa om tårarna sprutade där uppe i trysil!
Bortsett alla känslo vågor så var det en bra arbetsresa. Vi hade lite blandat väder och jag fick mig en förmidag i skidbacken med strålande sol. Hur underbart som helst. Råkade lura med mig mamman till min brukare i "väggen" också ;) absolut inte med min mening, jag missade skylten och trodde vi var i en helt annan backe. Så mitt tredje rikttiga åk på 4 år så väntade den brantaste backen i trysil på mig. Haha! Men ner kom vi med än mer träningsvärk i benen.
Vi bodde alldeles intill backarna :)
